SIDOR

Saturday, August 20, 2016

How we survive is what makes us who we are.

Rädslor, varför skapar vi dem i vårt inre? Inkapslade känslor som jobbar mot vårt syfte.
Jag tänker på mitt liv, på mina rädslor. En rädsla att binda sig, en rädsla att få uppleva något fantastiskt som man sen kan komma att förlora.
Så många tårar som trillat ner för mina kinder varje gång jag öppnat upp mig och blottat mina känslor. Blivit avvisad och känt mig oönskad. Byggt på en mur varje gång jag trillat dit. Intalat mig själv att aldrig bli kär igen. Att aldrig få låta någon annan ha makten över mina känslor, få mig att tappa kontrollen. Muren som jag byggt på varje gång har blivit högre och högre.
Att ha ett sårat hjärta, ett trasigt förhållande till kärlek.
För just då, i det ögonblicket som jag blev avvisad var det kanske det enda rätta för mig. Det enda jag visste om. Att avvisa kärleken och göra den till något omöjligt för att konstatera att jag inte behöver den. Det jag gjorde, gjorde jag för att överleva. Ett sätt att hantera känslorna på, att gå vidare, att rädda mig själv. Jag läste ett citat för ett tag sen som löd; "How we survive, is what makes us who we are." Jag kunde inte då riktigt förstå innebörden av citatet, men på något sätt talade det till mig. Så jag sparade ner det på datorn. Och av någon anledning dök citatet upp i mitt huvud nu, några månader senare. Och nu förstår jag exakt vad det syftar på. Det är så märkligt hur livet fungerar. Kanske låg citatet i mitt undermedvetna och marinerades tills polletten föll ner.
Så detta var kanske mitt sätt att överleva. Något nödvändigt trots allt. Något jag skulle gå igenom för att utvecklas, för att komma vidare till nästa steg i livet.
Men nu måste jag ta itu med vad jag en gång gjorde till en sanning för mig. Nu, när jag förstår varför jag gjorde så som jag gjorde.
Nu är det min uppgift att lösa upp mina gamla föreställningar. Att skapa en ny uppfattning om vad kärlek är. Att det betyder något annat än tårar, sårad självkänsla och en känsla av att inte räcka till. Jag måste lösa upp mina inkapslade känslor, mina rädslor.


soulell , juni 2013



Monday, August 1, 2016

The brain of the creative...

So this is kind of the start of something new. People say that all the time and I do too. But I've come to a point in my life where I need to focus on what matters. Like really matters.
And things ain't working out so good for me... cause my brain is the kind of the always thinking, always creating, always working, and never relaxing kind of brain. But I have such a hard time actually make my ideas come to reality cause they get stuck with all the other ideas somewhere on the way. And with all these thoughts, creations and creativity in it, not getting it out. Some kind of serious kaos occurs. And when all the things I should do, doesn't get done, all these anxiety and stress comes too. And that means I get even more paralyzed, cause my brain can't focus at all. There is toooo many things that needs to get out of there all at once. So this is the day I am starting to focus at one thing at the time.. ? Hmmm I have really no idea how to tho?! Haha.... but I need a change. I need to move further in my growth, in my dreams, in my artistry. I can't continue procrastinating my life anymore. Let's do this. I'm gonna need help tho, If anyone has any tips how to concentrate at one task at the time and fulfill it, please let me know!! 




............